Min väg till att bli vegan

Sista bilden på fulkorv?

Grillad kyckling, fläskkotletter, korv med bröd, svettiga burgare, pytt i panna, bacon…
Listan kan göras hur lång som helst. Lägg därtill ägg, smör, mjölk och alla andra mejerivaror.

Som född på 60-talet växte jag upp med ovanstående. Kött i långa banor. Och smaklökarna krävde kött även i vuxen ålder. På den tiden var jag en lyckligt ovetande köttätare. Sallad och grönsaker var ett inte alltid förekommande tillbehör.

Bilden ovan är tagen i augusti 2017. Vi var vid Pickesjön strax utanför Borås och grillade korv och marshmallows. Föga anade vi då att det var kanske den allra sista gången nånsin, som vi grillade korv som kommer från kött. Och att jag skulle gå och bli vegan.

Men nu går jag händelserna i förväg en aning. ”Processen” att bi vegan började faktiskt långt innan dess. Jag var bara tvungen att vela lite först, och att rättfärdiga mitt köttätande genom att att köpa grass fed, ekologiskt, vilt – alla tänkbara ursäkter för att få köpa det där köttet.

Jag jobbade i några år som färdtjänstförare i Borås. Arbetet innebar att man flängde runt hela stan – hämtade och lämnade folk överallt. Men en eftermiddag hösten 2015 såg jag något jag inte ville se – men som tur är gjorde jag det. Det var inte första gången, men det var helt avgörande för vilken riktning mina tankar skulle ta i fortsättningen.

Jag stod och väntade vid stoppljusen inne i centrum när en långtradare kommer åkande från höger, Det var en gristransport fullastad med grisar.

Inget konstigt. Hade sett dem massor med gånger.

Han körde sakta ut och svängde vänster. När jag tittade upp fick jag syn på ett tryne som stack ut mellan spjälorna, och för en sekund mötte jag blicken från grisen. Vettskrämd, panikslagen såg hon mig rakt i ögonen, och sedan var bilen borta.

Jag hade ingen passagerare i bilen. Så jag körde fram en bit och parkerade bilen, rejält omskakad. Insikten om vad som var på väg att hända den stackars grisen slog in i mig som ett spjut i bröstet. Jag minns att jag tänkte: ”Stackars lilla gris. Vad i helvete gör vi med er?”

Med vilken rätt tar vi livet av dem?

”Nu slutar vi äta kött”, sa jag till min hustru när jag kom hem. Hon såg att jag var uppskakad, och var med på noterna direkt.

Och vi slutade direkt med att köpa och äta kött – eller?

Nja. Det gick några dagar, en vecka eller två. Sakta bleknade bilden bort, och suget efter kött var för stort. Men griskött var helt uteslutet – även om det gått ett tag så släppte inte den där bilden helt från näthinnan.

Men nu kom en period av hit&dit-mentalitet. Vi köpte massor av grejer från Hälsans Kök, Anamma, Astrid & Aporna och Quorn och la in i frysen. Vi plockade fram något av det då och då, men det var fan inte gott. I synnerhet A&A var riktigt läskigt, med undantag av några ostar som var ganska okej. Anammas grillkorv var konstig, och allt vi köpt från Quorn visade sig innehålla animalier – lakto/ovo. Det hade vi inte en tanke på när vi köpte skiten.

Så det var ett stort väggupp som mötte oss, och vi började säga till varandra: ”Men ekologiskt kött är okej. Vi kan hålla oss till det. de djuren har ju det ändå okej” Och mjölk är ju ingen fara – de mjölkas ju bara.

Så vi köpte ekologiskt. Vi köpte kött från Uruguay, från gräsbetande djur och inbillade oss att vi åtminstone gjorde en liten insats. Så småningom, nåt halvår senare, visste vi bättre. Ekologiskt innebar inte alls att djuren hade det bättre – och kunskapen om mjölkindustrin hade träffat oss med full kraft.

Så vi köpte vildsvin. Gott som fan, och nu gjorde vi väl ändå en liten insats, även om vi fuskade ett par gånger med räkor på smörgåstårta.

Så fan heller att vi gjorde.

Till slut insåg vi ändå att vi inte kunde hålla på sådär. Vi kunde inte längre rättfärdiga ens för oss själva att vi letade kryphål i våra egna regler. Det var dags att bli vegan på riktigt…

Det dröjde alltså runt 2 år innan vi tog det slutgiltiga steget. Och anledningen var fortfarande densamma – bilden av den där grisens blick har inte suddats ut än, och kommer nog aldrig att göra det.

Om detta hade varit för bara tio år sedan vet jag inte om jag/vi hade klarat av att gå över helt till växtbaserad kost. Men idag ökar antalet vegetarianer och veganer lavinartat, och med vaknar också de stora livsmedelsjättarna till liv. Man kan tycka vad man vill om megakoncerner som Nestlé och de andra – men när det gäller business vet de vad de håller på med – och därför kan dessa stundtals ifrågasatta företag faktiskt bidra till att växtbaserad kost sprids ännu fortare.

  • de har ekonomi att utveckla nya produkter
  • de har förstått att det finns pengar att hämta i vegetarisk mat

Och det kan vi dra nytta av.

I oktober 2017 blev vi alltså vegetarianer på riktigt. Och det håller fortfarande. Och lustigt nog hör grillkorv fortfarande till favoriterna. Men nu är det Peas of Heaven’s ärtbaserade korv som gäller. Och kanske, kanske lyckas de också med ett förslag jag skickade till dem: vegetarisk wienerkorv!

Grillkorv vego

Hur kom det sig att du bestämde dig för att bli vegan – eller vegetarian? Skriv gärna ett par rader i kommentarerna!

Vegetarian: Äter bara växtbaserad kost.
Vegan: Äter växtbaserat, men använder inget från djurens värld i övriga livet heller; päls, gelatin, ull, läder etc.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *